Denna veckan går jag in på min femte vecka här i Roan och det är helt galet hur fort tiden går, jag har alltså snart gjort halva tiden här. Jag har faktiskt ingen hemlängtan, tvärt om nästan, jag trivs här. Förra veckan kände jag mig ganska motiverad, positiv och lycklig, nu känner jag att jag hamnat i en liten dipp igen. Jag har haft mer ångest än vanligt senaste dagarna och har börjat snudda vid gamla, dåliga vanor igen. Men nya tag, det blir bättre igen.
Igår startade jag dagen med en promenad till hamnen med Mio, som vanligt. Det har fortsatt vara fint väder här, sol och varmt, vilket är väldigt ovanligt för att vara Roan. Det brukar regna och blåsa i typ 14 dagar i streck och så kommer det en och annan dag emellan med lite sol och varmare grader. Men nu har värmen och solen hållit i sig i flera dagar. Härligt ju. Det blåste dock ganska mycket igår på förmiddagen så min löptur efter min och Mios promenad blev tung.
Jag hade kvällspass igår och jag gjorde något jag aldrig gjort förr; jag tog med Mio till jobbet. Patienterna älskade honom och så fort han vant sig lite gick han runt och kände sig nästan som hemma. Alla patienter fick hälsa på honom och han fick smaka tårta från deras tallrikar och fick flera skålar med vatten. Jag är så stolt över honom, min Mio. Efter arbetspasset var han helt slut så inatt har han sovit gott i alla fall.
Idag hade jag dagpass ute i hemtjänsten, skönt med lite omväxling faktiskt. Och det slår mig varje gång jag är ute och kör här hur lyxigt det faktiskt är att få jobba i den här miljon. Vyn från bilen när jag är på väg hem för att hjälpa någon ute på bygden är helt magisk och jag är så tacksam över allt jag får se och uppleva på grund av att jag jobbar här. Jag har lite svårt att släppa att jag faktiskt får betalt för att få kör runt och arbeta i den här otroliga miljön. Och alla patienter och kollegor är så fina och gör mitt jobb så himla enkelt.
När jag kom hem tog jag med Mio på en tur upp på husfjellet som ligger precis här där jag bor. Efter det tog jag en snabb dusch och gick faktiskt och la mig och sov i ett par timmar. Kroppen har sagt ifrån senaste dagarna, jag känner mig så otroligt trött i kroppen och jag orkar inte mycket längre. Idag valde jag att lyssna och ta min första vilodag från löpningen sedan jag kom hit. Nya tag imorgon.
När jag vaknade från min nap åkte jag hem till Elisabet och tillsammans gjorde vi tacos. Kvällen avslutades på bästa sätt med fina samtal, bra sällskap och god mat. Ännu en gång känner jag mig tacksam över allt som kommer med detta jobbet, till exempel nya, fina vänner.