21.55

Ikväll har varit en jobbig kväll. Jag har känt mig ångestfylld, nästan som att någon trycker på mitt bröst hela tiden och det är tungt att andas. Jag har känt mig rastlös i kroppen men varit för trött på att göra någonting.

Jag har suttit på utbildning hela dagen, vilket var intressant och roligt men såklart blir jag trött av att bara sitta ner en hel dag. Redan när jag kom hem kände jag att jag inte ville göra någonting. Men jag tog med mig Mio till kyrkogården, han satt tyst och stilla vid min sida hela tiden medan jag sa hej till pappa. Det blev ingen lång promenad, jag gick nästan raka vägen hem.

Sedan har jag vankat fram och tillbaka i lägenheten. Rastlösheten är jobbig. Jag känner att det är något som skaver och gnager inom mig men jag vet inte hur jag ska göra mig av med känslan, så jag har försökt acceptera den och finna mig i den. Rastlösheten har förvandlats till gråt, frustration och tomhet. Jag förstod att det inte skulle bli så mycket av denna kvällen så nu har jag gått och lagt mig. Jag ska trots allt upp tidigt imorgon och jobba.

Mio ligger här bredvid mig i sängen och jag ska försöka att inte fundera mycket mer ikväll utan istället försöka somna. Sådana här kvällar blir många gånger som ett misslyckande för mig som jag sedan funderar mycket på. Jag tycker det är jobbigt att jag inte fått något gjort, att jag inte tagit vara på en ledig kväll som jag har haft för mig själv. Det känns som att jag har slösat många timmar av mitt liv. Samtidigt vet jag att det är viktigt att också tillåta sig själv att ha sämre dagar. Att ha kvällar när ingenting blir gjort och sedan kunna lägga det bakom sig och gå vidare. Det är ju trots allt en ny dag imorgon.

Måndag

Idag är det måndag och eftersom att jag har jobbat hela helgen är jag ledig idag. Nu är 4/5 helger på raken gjorda så nu är det bara denna helgen som kommer också sen är jag äntligen ledig några helger.

Idag har ärligt talat varit en riktig skit-dag. Jag vaknade med huvudvärk som har vägrat att släppa. Just nu i stunden är det lite bättre och det är först nu ikväll jag har kunnat resa mig från soffan. Det har verkligen varit en sån sprängande huvudvärk så jag har inte kunnat göra någonting annat än att bara ligga ner. Jag lyckades ta mig ut med hunden imorse men sedan har jag bara legat på soffan och hoppats att det ska bli bättre, vilket det inte har blivit direkt. Så drygt att spendera en ledig dag med att bara vila, men ibland är det ju ett måste.

Idag fick Mio följa med till kyrkogården. Och han verkar ha mer bekymmer med sin brutna klo idag än han haft tidigare för idag har han verkligen hoppat på tre ben. Stackars lilla hund.

Kolla så höstigt och fint det var på kyrkogården idag med alla löv som fallit från träden. Magiskt.

Här ser man hur ont han har i sin lilla tass :P

Nu har jag i alla fall tagit mig upp från soffan och startat en maskin tvätt och tänt lite ljus här hemma. Tvättat ansiktet och bytt om till lite vettigare kläder. Jag skulle ha träffat Clara och hennes lilla son Frans ikväll men eftersom att jag haft sån huvudvärk sa vi att vi skulle avvakta lite. Clara skulle få komma hem och landa lite först efter att ha jobbat så vi får helt enkelt se hur det blir. Jag kanske kör dit en liten sväng eller så får vi ses en annan dag. Jag skulle behöva handla idag också så det ska jag ändå försöka få gjort ikväll.

Frost, hundfrisör och gospel

Igår var det en helt annan typ av morgon än det var i onsdags. Det var nämligen frost ute och fyra minusgrader. Men vilken härlig morgon det var! Jag och Mio tog våran promenad i soluppgången, det var så vackert ute och så friskt i luften.

På förmiddagen passade jag på att städa lägenheten eftersom att vi har städdag på torsdagar. Jag avskyr verkligen att städa så jag kände mig otroligt nöjd med mig själv när jag städat badrummet innan klockan var tio på förmiddagen.

På eftermiddagen hade Mio en bokad klipptid hos hundfrisören. Precis innan vi skulle dit började han halta och eftersom han är världens största dramaqueen vägrade han låta mig titta på tassen, vilket resulterade i att jag fick skämmas när vi kom fram till frisören. Det blödde nämligen från en klo som han verkade ha brutit ganska långt upp för den stod rakt ut, stackars lilla hjärtat. Men han mår bra igen och har inte så farligt ont, men gnällig är han. Klippningen blev som jag misstänkte att den skulle bli, kort kort kort. Tyvärr har Mio en päls som är helt omöjlig att hantera så fort det blir lite duktig i luften, hela pälsen tovar ihop sig trots att jag kammar och kammar och kammar. Så det var väl lika bra att raka av allt. Just nu tycker jag inte att han är så söt men när det växt lite så kommer han bli hur söt som helst. Och det är ju ändå insidan som räknas :P Han hade varit duktig hos frisören sa dem i alla fall och det gör mig stolt!

Medan Mio var och klippte sig passade jag på att köra backintervall- passet som var veckans sista pass i höstutmaningen i Run Academy. Sen kom Alex hem och vi åt kvällsmat tillsammans.

Torsdag innebär gospel och har numera blivit min favoritdag i veckan just för att jag får sjunga gospel på kvällen. Det är verkligen fantastiskt med gospel och så härligt att få sjunga tillsammans i en kör. Resultatet av alla olika röster och stämmor bli också magiskt och skapar en sån jäkla känsla. Jag är så glad att jag tog initiativet att gå med i kören.

Kvällen spenderade jag och Alex med att bygga pussel. Det är så mysigt på hösten när det är kallt och dåligt väder att sitta inne och pyssla med något. Och pussel är ju trevligt att kunna göra tillsammans.