Höst

Efter en veckas semester på Rhodos med mannen i mitt liv är jag nu hemma hos Mio och den svenska hösten. Luften känns lättare och andas och jag gillar ju höstlöven som ligger på stigarna i skogen där jag och Mio brukar gå. Vi möttes av ösregn när vi kom hem och det har blivit mycket tid som spenderats inomhus, men mysigt tycker jag. Nu har jag 2 dagar kvar av min semester och jag hade egentligen tänkt organisera alla flyttkartonger på vinden innan semestern är slut men det är ju inte det roligaste jag vet så självklart har jag skjutit upp det.

Jag har börjat träna padel på riktigt nu och i torsdags hade jag nog min bästa träning hittills, det sa min tränare i alla fall. Jag lärde mig två nya slag, att jag fortfarande är nybörjare kanske bör tilläggas, men det gick faktiskt riktigt bra. Det ena vi tränade på verkade det redan som jag kunde så det behövde vi inte lägga mycket tid på och sedan körde vi lite snabba bollar på slutet vilket var kul. Ikväll ska jag spela padel igen, denna gången med Alex, pappa och Erik.

Jag var också hos läkaren i torsdags och gjorde ett ultraljud av hjärtat. Ingen rolig undersökning och jag har fortfarande ingen aning om vad den visade. Just nu verkar det som att dem vill utreda varför jag saturerar mig så dåligt vid ansträngning så jag har varit på både spirometri, massa olika provtagningar och nu ett EKO då. Resultatet på spirometrin verkade inte så bra men min läkare har inte ringt ännu så jag vet egentligen ingenting. Vi får väl se vad dem tycker.

På måndag börjar jag jobba igen och då har studenterna från termin 3 kommit. Det ska bli kul att ha student faktiskt, trots att jag själv är väldigt ny så känns det lärorikt även för mig. Det ska faktiskt bli kul överhuvudtaget att komma tillbaka till jobbet. Två veckors semester kändes faktiskt precis lagom, det känns som att jag fått ny energi och kraft att återgå till vanliga rutiner och jobb igen.

Älsklingen

Rosa himmel

Jag var ute och sprang ikväll. Klockan var 22 och jag hade tänkt hela dagen att jag skulle ut och springa ikväll, så jag bestämde mig för att faktiskt göra det. För ovanlighetens skull. Det hade inte hunnit bli mörkt än men folk har börjat gå på semester och det har varit en varm dag så det var mycket människor ute. Jag satte i alla fall i hörlurarna och började springa. Himlen var alldeles rosa, men jag märkte inte det förrän jag hade sprungit mina förbestämda kilometrar. Jag gick sista biten hem när min klockade hade talat om för mig att målet var uppnått och först då såg jag himlen. Jag var tvungen att stanna, inte bara för att fota av den utan för att titta på den. Jag ställde mig mitt på vägen för att beskåda himlen utan en massa hus och träd i vägen. Det var nostalgiskt på något sätt. Jag kom att tänka på hur lyckligt lottad jag är. Vilken bra dag jag har haft idag. Jag har gjort precis det jag hade tänkt göra under dagen och det har varit helt kravlöst. Jag har inte, vad jag kan minnas, en enda gång varit besviken på mig själv idag. Jag har varit ute i solen, badat med Alex och Mio, har fått undan en del tvätt, duschat och gjort vid Mios päls, ätit lunch med en vän och varit ute och sprungit. Och tänk att dagen fick avslutas såhär. Med rosa himmel. Jag undrade om någon annan människa också stod och beskådade himlen mitt på en, vid tillfället otrafikerad väg, i en liten stad någonstans. Och vad den människan tänkte på. Jag undrade om den människan också undrade om någon stod precis likadant någon annanstans, och beskådade himlen. Var den människan lika lyckligt lottad som jag? Hade den människan också haft en bra dag utan att en enda gång bli besviken på sig själv? Jag hoppas det.

EXAMEN

Idag tog Jag alltså examen från sjuksköterskeprogrammet! Helt galet att tre år gått så fort och jag klarat av varenda tenta och varenda uppsats med minst godkänt betyg. Jag är bäst, detta förtjänar jag, och vi!