Mio min Mio

I torsdags var jag och Mio på hovdala och gick i det sjukt fina vädret. Kolla så fin han är!

Äntligen helg

Helgen såhär långt har rullat på. Igår var jag hemma hos min farmor och åt lunch. Hon hade lagat jättegod kikärtsgryta med ris och en god sallad. Vi pratade, umgicks, gick en runda med Mio och det var första gången farmor träffade Mio. Som vanligt var Mio lite vaksam i början, han har ju lite svårt för nya människor. Men efter en stund gick det hur bra som helst och dom blev riktigt bra kompisar. På vägen hem körde jag inom Julia som har passat Mio lite under min praktik och lämnade en liten present och hämtade Mios grejer som han haft där. När jag kom hem åkte jag och Alex och köpte lister till alla rummen inklusive lister att sätta runt dörrkarmar. Tror det kan bli riktigt snyggt när det är klart men herregud vilket jobb det är att få upp lister. Vi mötte och räknade och försökte såga listerna rätt och trots det blev det ändå fel.. Eftersom det hann bli mörkt så gav vi upp igår, vi får försöka igen på söndag helt enkelt. Det ska bli så himla skönt när listerna är på plats och vi kan börja möblera alla rummen ordentligt.

På kvällen köpte jag och Alex pizza och kollade på det nya programmet ”Masked Singer”. Ett lite märkligt program enligt mig men ändå underhållande och det är ju det som är meningen. Jag somnade på soffan framför tv:n och kommer knappt ihåg hur jag kom till sängen, haha.

Alex började jobba tidigt idag och Mio var hemma hos mamma och pappa så jag fick en lång, skön sovmorgon och en hel förmiddag för mig själv. Jag hade egentligen tänkt plugga lite på förmiddagen men det blev inte så helt enkelt. Istället åkte jag och hämtade hem lilla Mio och så tog vi en liten spring- tur på förmiddagen. Även idag var det fruktansvärt jobbigt att springa, jag förstår inte hur det kan kännas som att det blir jobbigare och jobbigare när det egentligen ska vara tvärt om.

Nu sitter jag i alla fall på jobbet och ska alldeles strax äta lite. Det är lagom mycket att göra idag, vilket jag tycker är skönt. Och jag kan inte låta bli att tänka på hur bra jag faktiskt trivs här och hur kul det ska bli att börja jobba här som sjuksköterska i juni, med mina fantastiska kollegor och med detta givande yrke.

Sömnlös

Ligger i sängen, klockan är just nu 23.36 och jag kan inte somna. Det händer inte ofta att jag inte kan sova, i stort sett aldrig faktiskt. Jag brukar bli trött redan tidigt på kvällen och somna utan problem direkt när jag lägger mig i sängen även om det är redan vid 21 som det många gånger blir. Jag tycker det är så skönt att jag inte har några som helst sömnproblem för det är ju faktiskt fruktansvärt jobbigt att ligga och vända och vida på sig och inte kunna somna. Ikväll är väl ett undantag. Jag känner mig trött i kroppen, och ganska trött i huvudet. Samtidigt som jag tänker mycket. Inte på något speciellt men jag tänker mycket och intensivt och det håller mig vaken, just denna natten. Jag tänker nog mycket på skolan och mitt kommande yrke. Kanske stressar det mig lite. Kanske stressar det mig att NKSE tentan närmar sig med bestämda steg och jag knappt har börjat plugga. Kanske stressar det mig att nästa praktik börjar om en vecka och jag känner mig inte redo. Vet liksom inte vad som väntar. Eller vad jag ska vänta mig. Kanske är det något helt annat som stressar mig. Kanske renoveringen. Att den behöver bli klar nästa vecka. Och vi är ju nästan klara, det är ju mest städningen kvar. Kanske är det städningen som stör mig. Det är inte kul att städa och det känns som att det är det enda vi gör. Det tar liksom aldrig slut. Och det är ett måste, annars kan jag inte flytta in. Kanske stressar flytten mig lite också. Jag ska ändå packa ner hela mitt hem i kartonger och flytta till en lägenhet som varit Alex egna men som nu kommer att vara våran gemensamma.

Kanske är jag bara trött. Utmattad. Slutkörd. Med hundra procent skola, en renovering, en flytt, en hund att lägga tid på och träna, lite jobb, ännu mer skola, och ett försök till en fritid är det kanske inte konstigt jag är trött. Slut. Fast jag känner mig inte så. Jag känner mig piggare än vanligt men jag känner mig omotiverad just nu. Omotiverad till det mesta faktiskt. Precis som att det blivit för mycket, så att det inte är kul längre. Det kommer att bli kul igen och allting kommer att bli bra till slut. Med renovering, med flytt, med skola och med jobb. Allting kommer att bli bra. Ibland får jag nog bara acceptera att tiden förändras, precis som motivationen, vädret och omgivningen. Och det påverkar mig. Allting är inte alltid roligt. Men jag gör och jag gör det bra ändå. Och ibland får jag nog bara acceptera att jag inte kan somna. Och det är ju bara för en kväll. Godnatt.