Klockan är 22.42. Lördag. Jag har precis satt mig på tåget som ska ta mig hem. Kanske samma tåg som ska ta mig tillbaka hit tidigt imorgon bitti. Igår var det valborg. Jag, Alex och Mio var hemma själva, Alex blandade en drink till mig. Vi spelade kort, lyssnade på musik och pratade. För mig en perfekt valborg. Ikväll har jag jobbat, lite konstigt att vara tillbaka på min avdelning som undersköterska efter 4 veckor av sjuksköterskeyrket. Men ändå skönt på något sätt. Att slippa tänka så mycket, slippa bli bedömd, slippa den pressen det är att vara student. Trots att det är mycket med skolan och praktiken just nu tycker jag om att jobba. Det blir på något sätt lite som fritid för mig, och jag trivs ju där. Med patientkategorier jag känner till, med kollegor jag känner sedan innan och med skåp jag hittar grejerna i. Tiden sprang iväg de sista timmarna. Det blev mycket att göra och plötsligt var klockan för mycket för att jag skulle hinna med mitt tåg. Jag tog bussen till stationen och när jag kliver av ser jag att tåget står där, försenat. Tur för mig. Kan inte låta bli att tänka att någon vill mig väl, att någon vill att jag ska få komma hem. För strax efter att jag stiger på tåget så åker det. Jag går igenom gångarna mellan sätena. När jag stiger in i första vagnen ser jag ett gäng killar framför mig, dem sitter liksom i vägen för att jag ska komma fram. Jag stiger över deras ben och råkar slå i min väska i någons axel. Efter mig ropar dem något. Något i stil med att jag är sexig. Jag vänder mig om och frågar vad dem sa. Alla vänder sig bort. Jag vill vända om och gå tillbaka. Fråga vad dem menade med det. Kanske vill jag slå dem på käften också. Men jag fortsätter gå och hittar en lugnare vagn med endast ett fåtal människor. Kvinnor. Dem ropar ut i högtalarna att tåget är 21 minuter försenat och jag ser lamporna som åker förbi i mörkret utanför fönsterna. När jag kommer fram till stationen ska jag gå av tåget. Kanske kommer killarna i första vagnen gå av på samma station som jag. Kanske ska dem gå åt samma håll som jag. Jag måste gå igenom stan för att kunna komma hem. Och när jag går kanske jag kommer att möta några människor. Människor som kanske är på väg hem, precis som jag. Människor som kanske är på väg ut. Människor som kanske är påverkade av alkohol. Män. Jag kommer att möta män. Kanske kommer jag att möta män som ropar saker efter mig. Eller män som vänder sig om när jag har gått förbi. Eller män som är påväg åt samma håll och som väljer en annan väg för att inte skrämma mig.

Det är ju lördag. Och klockan är 22.42.