top of page

Det där med att misslyckas


//Jag har funderat länge på om jag ska posta detta inlägget, jag anser att det är personligt och det liksom bjuder in alla som läser lite närmare mina inre tankar. Men samtidigt känner jag att det var det bloggen skulle vara till för. Jag ville att bloggen skulle fånga alla mina dagar, bra som dåliga. Jag vill kunna skriva ner mina tankar, dela dem med mig själv i framtiden för att se om jag tänker annorlunda då//


Jag har höga krav på mig själv, vill alltid göra rätt och har svårt att acceptera att även jag kan göra misstag. Faktum är att jag gör mycket misstag. Och jag har så väldigt svårt att acceptera det. Under min treåriga utbildning till sjuksköterska har jag nu haft 5 olika praktikplatser där jag blivit bedömd, på inte bara mina medicintekniska färdigheter eller mina teoretiska kunskaper utan också min personlighet. Jag ska bli bedömd i hur jag bemöter människor, hur trevlig jag är, hur jag pratar med människor, hur jag tar beslut, hur stark jag är psykiskt, hur mitt logiska tänkande ser ut och så vidare, och så vidare. Det är mycket. Jag ska vara skarp i tänket, stabil psykiskt, vara glad, vara utåtriktad, vara säker. Och jag är absolut inte säker, känner mig absolut inte stabil eller skarp. Men det gör nog ingen. Jag har lyckats bra trots de höga kraven inte minst från skolan utan även från mig själv. De allra högsta kraven som ställs på mig är faktiskt bara jag själv som skapar, och dem kan ibland vara orimliga.

Jag har gjort misstag under mina praktiker och även i mitt jobb såklart, det kommer man aldrig ifrån. Men varje gång känns det som världens undergång och det är bland det värsta jag vet. Jag har svårt att gå vidare och hänger lätt upp mig på saker. Många gånger kan jag inte se mig själv bättre än mitt värsta misslyckande.


Idag lyckades jag skapa en bra dag efter en dålig morgon. Jag hade mitt mentala break down och sen kom jag igen. Idag har det faktiskt gått riktigt bra dessutom, jag har skött det mesta, känt att jag har koll, tagit tag i saker, tagit egna initiativ och det blev riktigt roligt att jobba igen efter ett tag. Jag hoppas att det fortsätter såhär och att jag kan höja mitt självförtroende lite till, allt blir så mycket enklare då. Men jag tycker samtidigt att det är okej att känna sig misslyckad, att bli besviken. Jag tycker det är viktigt att man får känna sig dålig, vara besviken och kanske till och med arg eller ledsen. För att sedan komma över det och starta om. Det är viktigt att känna misslyckande, att vara i känslan ett tag och försöka hantera den som den är. Jag tror på att försöka stanna i känslorna, oavsett hur jobbiga dem är och acceptera att dem är där.

Comments


bottom of page