Drömmer mig bort. Bort till en annan värld. Där solen skiner varje dag. Där stjärnorna och månen lyser upp himlen varje kväll. Där det inte finns någon orättvisa. Ingen sorg. Ingen saknad. Ingen tomhet. Ingen ilska. Ingen skam. Ingen rädsla. Där det finns lycka. Skratt. Stunder av sann glädje. Stunder där tiden stannar, som man aldrig vill ska ta slut. Där det inte finns något som kan förstöra lyckan och glädjen. Inget ska kunna ta den ifrån mig där. Finns denna platsen på riktigt? I så fall vill jag dit. Om så bara för en liten stund.
Saker blir inte alltid som man tänkt sig. Vissa dagar vill jag bara radera. Samtidigt hade jag kanske inte klarat mig utan dessa dagarna. Dem måste föra något gott med sig. Dem måste i alla fall lära mig något. Och även om jag inte kan komma på det nu så finns det en mening med dessa dagarna också. Jag hoppas bara att dem tar slut snart. Det är tungt. Och så är livet. Livet är tufft och det är ingenting vi kan ändra på. Det ska vara så. Och vissa dagar försöker jag bara ta mig igenom och inte tänka igenom i slutet av dagen. Jag kan inte glömma men jag kan acceptera att det inte blev som det skulle. Kanske kunde jag gjort bättre, kanske gjorde jag mitt bästa. I vilket fall som helst så kommer jag att ta mig igenom det nästa gång också, och det kanske till och med är lättare då.
Det behöver inte vara stora saker. Men det påverkar mig mycket. Och det är okej.
Godnatt.
Comments