Fredagen började med en lång morgonrunda med Mio. Jag var ledig hela dagen så jag passade på att gå min långa morgonrunda vilket jag tycker är ett perfekt sätt att starta dagen på. När vi kom in kammade jag igenom Mios päls ordentligt vilket verkligen behövdes. Hans päls är som bomull och helt omöjligt att reda ut om jag inte kammar honom varje dag. Alex jobbade dag så jag och Mio åt frukost ensamma och sedan var det dags att åka till veterinären. Väl framme hos veterinären fick jag och Mio ett eget rum att vänta i eftersom att han (som vanligt nu för tiden) inte kunde bete sig. han satt och småskällde hela tiden på alla okända ljud så där kom tillslut en personal och fick stänga dörren om oss. Jag skäms lite över att han beter sig så illa men samtidigt så har han kommit sjukt långt i sin utveckling när det gäller osäkerheten. Vi har tränat och tränat och allting grundar sig i att Mio blir osäker när det är något han inte känner igen eller när han blir överraskad.
Mio fick sin ettårs- vaccination och en spruta i nacken som så småningom ska ta bort hans testosteron, så kallad kemisk kastrering. Kanylen var den största jag sett men Mio skötte sig jättebra, gjorde inte ett ljud ifrån sig när hon stack. Dock var han väldigt skeptisk när veterinären först kom in i rummet, han försökte klättra upp i min famn flera gånger så till slut fick jag backa ifrån bordet så han inte kunde klättra. Stackaren.
När vi kom hem städade jag hela lägenheten och på kvällen var jag och Alex bortbjudna till våra vänner Erik och Emma. Min lillebror Oskar fick köra oss dit eftersom att vi missade tåget för att Alex kollat fel på tiderna. Vi hade en väldigt bra kväll, en av de bästa på väldigt länge faktiskt. Vi spelade kort, drack alkoholhaltiga drycker, dansade, pratade om livet, skrattade och hade bara så himla roligt. Jag är väldigt tacksam över den kvällen, för första gången på länge kändes det som att pandemin snart är över. Jag var dock väldigt försiktig, hällde upp en egen skål med nötter till mig och Alex och hade handspriten redo hela tiden. Men på något sätt kändes det ändå som att detta är sluttampen. Snart kan vi umgås utan handsprit och snart kanske vi kan kramas igen.
//Tog såklart inga bilder på hela kvällen, men det är väl ett tecken på att man hade en bra kväll??//
Eftersom mamma passade Mio fick jag och Alex sovmorgon i lördags, välförtjänt tyckte jag. Vi gick upp tillsammans, Alex gick till Espressohouse och köpte frukost till oss och vi åt framför tv:n. Resten av lördagen ägnade vi i stort sett åt att renovera. Vi kom en bra bit med tegelväggen, lyckade knacka fram mycket tegel men det är verkligen ett stort projekt. Känns ibland som att det aldrig kommer bli färdigt. På fredag kommer en kille och ska slipa och olja golvet och då behöver väggen vara klar. Men det känns ändå som att vi kommer hinna, vi har ju jobbat på flitigt. För övrigt var detta första helgen på så länge jag kan minnas som jag är helt ledig, tre dagars ledigt, känns konstigt. Det är nästan så att jag får lite dåligt samvete att jag inte jobbar.. Men jag förtjänar att vara ledig också.
//Såhär långt hade vi kommit med väggen//
Comments