Jag vet inte vad det är med Roan men jag inser att senast jag skrev ett inlägg här var jag också i Roan. Och nu är jag här igen, i mitt andra hem. Det jag faktiskt trodde att jag aldrig mer skulle komma tillbaka till. Och så är jag här igen. Livet har förändrats en hel del den senaste tiden och hela detta året har varit en berg- och dalbana. Jag bestämde mig i alla fall för att detta året skulle jag ta tag i mitt mående och börja må bra på riktigt. Jag har provat det mesta och numera, efter många försök, skaffat mig en ny psykolog som jag hoppas ska kunna hjälpa mig att bearbeta min pappas död som jag egentligen aldrig bearbetat, trots att det nu är två hela år sedan det hände. Jag hoppas även kunna få hjälp att hantera min ångest och mina destruktiva tankar. Men jag är fylld av hopp och förväntan, det kommer bli bra nu, det är jag säker på.
Jag är som sagt tillbaka i Roan i Norge, där jag ska jobba hela sommaren även detta året. Och så fort jag kom hit kände jag lugnet som infann sig. Den lugna, vackra miljön har redan gjort sitt för min själ och jag känner att här kan jag återhämta mig, andas, bara få vara jag. Detta året är jag själv och nu ska lära mig leva själv, med mig själv och ta hand om mig själv. Jag har inlett en liten egen studie med mig själv som enda försöksperson. Det sägs ju att 30 minuters pulshöjande aktivitet om dagen kan vara lika effektivt som psykofarmaka, så jag har börjat springa 30 minuter varje dag. Inga undantag. Idag är jag inne på dag 24 och jag måste säga att jag är riktigt stolt över mig själv, jag tror aldrig att jag lyckats hålla fast vid något såhär många dagar i sträck. Jag är också tacksam för vad min kropp klarar av, och framförallt mitt psyke. Jag klarar ju vad som helst om jag bara ger mig fan på det.
Utöver löpningen njuter jag av sköna promenader längs vattnet och klipporna, fjällvandringar tillsammans med Mio, serier, böcker, poddar, virkning, yoga och mindfullness. Jag försöker hitta en vardag som fungerar för mig just nu och försöker hitta en livsstil som gör att jag mår så bra som möjligt och jag känner att jag kommit en lång bit på vägen. När jag kommer hem här ifrån väntar ett helt annat liv än det jag hade innan jag åkte hit. Jag har en ny, egen lägenhet som väntar på att jag ska renovera den och göra den till mitt drömhem. Jag har dessutom mycket planer för min framtid, planer som bara involverar mig själv och jag känner att det är nu livet börjar. Nu ska jag göra precis det jag vill och det finns inga ursäkter längre. Jag ser fram emot vad livet har att erbjuda mig och alla äventyr som väntar. Men än så länge tar jag en dag i taget och njuter av alla små saker som ger mig energi och livslust.
Comments