Wow, snart ett år sedan jag var i alla fall lite aktiv på denna bloggen. Livet har förändrats sedan sist. Jag har numera jobbat som sjuksköterska i ett år, bytt jobb och reducerat min stress. Jag trivs bra på nya jobbet, det är annorlunda, något annat än det jag var van vid. En annan typ av vård. Det kräver mer kunskap, och jag känner att jag verkligen hittat något som intresserar mig och som jag vill lära mig mer av. Dock är det svårt. Komplicerade fall och mycket handlar om att tänka "varför" och därefter komma fram till hur man ska behandla. Alla professioner arbetar tillsammans som ett team på ett annat sätt än jag sett tidigare och det älskar jag. Jag känner mig viktig. Och lite okunnig och grön. Men jag lär mig mer än någonsin. Det känns meningsfullt att gå till jobbet och det är väl så det ska kännas tänker jag.
I våras vändes mitt liv upp och ner. Allting förändrades och ingenting kommer någonsin bli detsamma igen. Jag lär mig fortfarande hur jag ska leva det liv jag nu tvingas leva. Ett liv som aldrig kommer att bli sig likt igen. Leva i en tillvaro där någon saknas. Det är hårt. Livet är hårt och det gäller att ta till vara på det man har, innan det är för sent. Att visa dem man älskar att man älskar dem. Att visa uppskattning när man uppskattar. Att skratta när man är glad och gråta när man är ledsen. Hålla sina nära närmast och leva livet här och nu. För innan man vet ordet av kastas allting om och blir aldrig detsamma igen. Jag har lärt mig att jag klarar vad som helst. Man får aldrig mer än man klarar av heter det. Jag vet inte om jag tror på det än.
Jag försöker fortfarande finna lycka, försöker lära mig leva istället för att bara "ta mig igenom dagarna". Jag går till jobbet, jag tränar, jag städar och tvättar, jag går ut med hunden, jag umgås med Alex, jag träffar mina vänner. Jag följer med ut och tar en drink, jag umgås med min familj. Jag går på festerna jag blir bjuden på. Jag springer, jag skrattar, jag andas. Och jag överlever.
Denna veckan har varit en bra vecka. Jag har kommit in ordentligt i träningen igen. Jag är med i en löputmaning som jag delar med Alex, mamma och Oskar, vilken gör att jag löptränar tre gånger i veckan. Denna veckan har jag ett pass kvar och än så länge har det gått ganska bra, även om det är otroligt jobbigt för mig som inte direkt sprungit innan. Idag var jag på gymmet. Jag har börjat göra yoga ibland igen och tänker att det är bra för mig. Och så har jag börjat läsa böcker. Jag skriver i min dagbok varje dag om hur dagen varit, mina tankar, minfrustration och mina känslor. Jag pratar mycket med mina vänner. Det har varit en bra vecka. Jag har gjort allt jag kunnat för mina patienter när jag är på jobbet och kunnat lämna privatlivet utanför det. Det har varit en bra vecka och det är jag glad för. Ikväll är jag själv hemma, Alex är med sina vänner i Malmö. Imorgon ska jag jobba igen och det kommer att bli bra.
コメント