Tisdag. För många andra en helt vanlig tisdag. För alla jag har jobbat med idag har det bara varit en vanlig dag på jobbet. Dem flesta ska förmodligen dit imorgon igen. Men inte jag. För mig är det inte en helt vanlig tisdag. Det är den artonde maj tjugohundratjugoett och jag har gjort mitt sista pass på min sista praktik i sjuksköterskeutbildningen. Efter slutbedömningen åkte jag hem och skickade in de två sista uppgifterna någonsin i denna utbildningen. De två sista uppgifterna för att jag ska kunna få ett betyg, som leder till ett slutbetyg, som kommer att leda till en examen och en legitimation. Hur sjukt är inte det?! Det var med en vemodig men något lättad känsla jag tog tåget hem idag. Tillsammans med Nina, som vanligt. Och förhoppningsvis var det inte sista gången vi tog tåget hem ihop. Men det var sista gången som studenter, på väg hem från ännu en dag på praktiken. För nästa gång vi tar tåget hem tillsammans kommer det vara som sjuksköterskor, på väg hem från jobbet.
Officiellt tar jag inte examen förrän om två veckor, men fram till dess är jag ledig. Allting som har med skola och sjuksköterskeutbildningen att göra är färdigt, inskickat och godkänt. Alla praktikdagar är gjorda och det enda jag väntar på är ett examensbevis som behövs för att kunna få en legitimation. Legitimerad sjuksköterska. Märkligt. Läskigt. Men gud vad jag ser fram emot det!
Om ett år kanske det är tisdag. Och kanske en helt vanlig tisdag för mig. Kanske en helt vanlig dag på jobbet. Förmodligen ska jag dit imorgon igen. Men idag, idag är det ingen vanlig tisdag. För från och med idag är jag inte student längre. Och det är fan inte vilken tisdag som helst livet förändras på det sättet.
Comments